En korg av utsökta frukter men smak av himlen. Samarbete mellan Tid Att Be och olika skribenter.
Smaklig läsning önskar
Tid Att Be!
Innan och långt före jag blev frälst var jag fylld av fruktan och rädsla. En rädsla främst för det okända och för okända vatten, där jag inte hade någon kontroll på någonting eller inte
visste hur det fungerade. Jag gömde mig bakom masker; speciellt valda för de olika situationer jag eventuellt skulle råka ut för... forts
/Johnny Dahl
Du är som vinden och vattnet
Fader jag älskar DigJag älskar Dig på höjden,på djupet,på bredden,av allt vad som bor i mig..Jag behöver Digsom blommorna behöver solenför att få sina vackra färgersom fåglarna behöver
vindenom deras vingar ska lyfta och som fiskarna behöver vattnet.Du är som vinden och vattnet, som solen och jorden, värmande och tryggFör att min ande ska överlevamåste jag andas DigJag
älskar Digpå alla sätt som finns och även på de sätt som inte finns.Du är mitt ljus i mörkret,min bro över stupet,min båt ute på havetoch mina vingar i luften.Genom vinden kan jag känna Din
styrka, genom stormen kan jag känna Din varsamhetoch genom Dig har jag lärt känna kärleken... forts
/Michaela
Längtan att lära känna Gud
Året var 1989 och jag var lite över 30 år, jag var gift, mina barn var små och livet rullade på så som det brukar göra. Just denna dagen ringde en väninna till mig, och talade om för mig
att hon fått en tro på Gud sedan en tid. Jag blev undrande och lite sur, och förstod inte alls vad hon menade. Skulle jag nu förlora min bästa vän? Jag tyckte detta samtal var pest och jag
sade nog en del sårande ord till henne. Vi hade känt varandra sedan 8-årsåldern, så vi var ganska tighta i vår kommunikation. Vi avslutade telefonsamtalet och jag gick undrande runt i
huset. Men så slog det mig: Detta var vad jag behövde! Jag skulle vilja veta vem Gud är... forts.
/Maria
Jag har några gånger i mitt liv fått vara med och uppleva hur Gud har gjort mirakel. Gånger när jag utan att tvivla kan säga att Gud har rört vid mitt eller vid någon av mina näras liv. När
bönesvaret verkat dimpa ner rakt från himlen. När det händer blir tacksamheten naturligtvis stor och förundran över vår mäktiga Herre rör vid mitt innersta. Det är fantastiskt. Det känns
nästan som att se Honom. När vi upplever detta ska vi naturligtvis ta det till oss. Gud visar sig oftast av olika anledningar. Kanske vi befinner oss i en sådan livssituation att vi behöver
se Honom. Få veta att Han fortfarande har all makt, att Han fortfarande är med, att Han botar den sjuke och att Han torkar den ledsnes tårar... forts.
/Sara
Många frågar sig idag om religion och krisendom behövs överhuvudtaget. Från ateistiskt och agnostiskt håll förundrar man sig över att folk fortfarande i dagens läge tror på Gud så att säga. I det forna Sovjetunionen försökte man med alla tillgängliga resurser att avlägsna just behovet av religion överhuvudtaget. Man menade att religionen var ett resultat av det segregerade samhället och om den producerande samhällsklassen har hand om produktionsmekanismerna skall man inte behöva drömma sig bort till en bättre tillvaro utan alla skall få lika del av de ekonomiska resurserna. Vid universiteten lästes ämnet vetenskaplig ateism som obligatoriskt ämne. Ateistapologeterna hade hela statsapparaten bakom sig. Jag har slagits av att mycket av de ideologiska ståndpunkter som dagens aktuella ateism håller sig med är ganska lik ateistapologeternas ståndpunkter. Det är klart att även ateismen har olika ideologiska innfallsvinklar. B.Russels ateism är rationell och strängt vetenskaplig i någonting som ibland kallas satsanalys. Marxistisk ateism fokuserar mer på sociala faktorer. Den existentiella ateismen med bl.a.... forts.
/Jan-Erik
"Jesus älskar alla barnen", "Säg vem har skapat blommorna", "När det stormar". Dessa sånger, och många fler, har jag sjungit ett oändligt antal
gånger under min barndomstid. Så många att de inte längre bara var sånger för mig, utan verklighet, sanning. Och vad är egentligen bättre än det, att
känna tryggheten i Gud ända från barnsben.
När jag blev äldre slog det mig dock en sak. Det var när jag fick en ny vän. En vän som också växt upp i en familj där tron hade en central plats. Där de också läst Bibeln och sjungit sånger om Jesus. Min nya vän hade emellertid en helt annan bild av Gud än vad jag hade. I hans ögon var Gud en gammal gubbe med stränga regler och bristande nåd. Han berättade för mig hur han som ung inte fått åka och fiska med sin kusin på söndagar därför att det var Guds dag. Och hur hans föräldrar menade att den mobbning han fick utstå i skolan bara var bra eftersom det enligt Bibeln är meningen att Guds folk ska ha det jobbigt. Och hur han ibland på kvällarna var rädd för att han skulle dö på natten och hamna i helvetet, bara för att han gjort någonting dumt på dagen som han inte hunnit be om förlåtelse för. Det föreföll mig som om den Gud han lärt känna knappt hade någonting gemensamt med den Gud... forts
/Sara